Ekspert: Svensk atomaffaldsdepot bliver så sikkert, at der ikke er behov for tilsyn i fremtiden
Livedebat: I svar til Ingeniørens læsere om Sveriges fremtidige håndtering af atomaffald skriver den svenske atomekspert Berit Lundqvist blandt andet, at anlægget bliver så sikkert, at der ikke er behov for tilsyn med det i fremtiden.
Beslutningen om, hvilken af de to svenske kommuner Oskarshamm eller Ôsthammar, der skal lægge granit til det højradioaktive atomaffald fra 37 års svensk elproduktion, bliver truffet om en måned.
Berit Lundqvist, civilingeniør i kemiteknik og vetenskapsinformatör på Svensk Kärnbränslehantering SKB svarede den 18. maj på læsernes spørgsmål omkring håndteringen af affaldet. Her skrev hun blandt andet, at anlægget skal være så sikkert, at når først affaldet er deponeret, behøver det ikke tilsyn i fremtiden.
Slutdepotet kommer til at kunne modstå eksempelvis vandgennemstrømninger og kemiske påvirkninger i granitten i 100.000 år og gennem en istid. Den største udfordring bliver dog at skabe et rent og sikkert miljø 500 meter under jorden, som det der kendes fra kernekraftværkerne. De sikkerhedsmæssige krav er kolossale.
Læs alle Berit Lundqvists svar til læserne herunder.
Det er ikke længere muligt at stille spørgsmål til Berit Lundqvist
Christoffer Veng
Kunne I ikke tænke jer at give den danske regering et meget attraktivt tilbud på opbevaring af atomaffald, så vi igen kan få liv i debatten om dansk kernekraft i fremtiden? Husk, det skal være svært at sige nej til! :-)
Berit Lundqvist
Hej Christoffer!
Detta är en politisk fråga som SKB inte har något inflytande över. I vår verksamhet måste vi följa de lagar som finns och svensk lagstiftning tillåter inte att vi tar emot avfall från andra länder. De svenska avfallsanläggningarna för radioaktivt avfall är därför bara avsedda för svenskt avfall.
Med venlig hilsen
Berit
Jesper Ørsted
Nu skal det brugte brændsel ligge til afkøling temmeligt længe før det er modent til deponering. Jeg har hørt mindst 40 år. Såvidt jeg kan regne mig frem til er det første hold brugt brændsel først modent til deponering år 2017, er det korrekt?
Berit Lundqvist
Hej Jesper!
Enligt SKB:s nuvarande tidsplaner kommer slutförvaret att tas i drift omkring år 2020. Den exakta tidpunkten beror främst av hur lång tid den miljörättsliga prövningsprocessen tar. En kapsel för använt kärnbränsle rymmer tolv eller fyra bränsleelement beroende på bränsletyp. Vid deponeringen kommer de olika bränsleelementen att ha lagrats olika lång tid. De kombineras ihop på ett sådant sätt att effekten från varje kapsel inte överstiger 1 700 W.
Med venlig hilsen
Berit
Christoffer Lythcke-Jørgensen
Hvordan kan man overhovedet planlægge noget der skal holde 100.000 år frem i tiden? Hvis der skulle opstå uforudsete geologiske (eller andre) fænomener, der resulterer i udslip af radioaktivt materiale til biosfæren, hvad er da de værst tænkelige konsekvenser? Forsegles lagrene fuldstændigt fra overfladen, eller vil der være mulighed for at komme ned til depoterne i tilfælde af fx lækage?
Berit Lundqvist
Hej Christoffer!
SKB gör med jämna mellanrum säkerhetsanalyser för hur ett slutförvar kommer att påverka människa och miljö. Säkerhetsanalyserna har ett tidsperspektiv på upp till en miljon år. I analyserna tar vi hänsyn till alla kända termiska, mekaniska, hydrologiska och kemiska förändringar som slutförvarets olika barriärer kommer att påverkas av. Istidernas inverkan ingår till exempel i detta. Här har vi lagt ner mycket energi på att studera förhållandena under den senaste istiden och vad det får för konsekvenser för exempelvis kemi, vattenströmningar och jordskalv. Vi undersöker också hur miljön på markytan förändras med tiden och vad detta betyder för dosen till människa och miljö. Vår senaste analys visar att slutförvaret klarar myndigheternas krav. I de fall dataunderlaget är osäkert eller det råder andra osäkerheter räknar vi med värsta tänkbara fall. Vi har också räknat på ett antal ”what if”-scenarier. Ett sådant är till exempel att förvaret glöms bort och någon av misstag/fejltagelse borrar rakt igenom en kapsel. När alla kapslar har deponerats i förvaret kommer det att förslutas/lukkes. Tanken är att förvaret inte ska behöva någon tillsyn i framtiden. Om framtida generationer vill ta upp bränslet igen av någon anledning kan de göra det.
Med venlig hilsen
Berit
Knud Nielsen
Hi Ms Lundqvist;
Why go for 100.000 years, when IFRs can cut the time scale down to just 200 years?
Thank you for the answer.
Berit Lundqvist
Hej Knud!
Håber at du ikke har noget emod at jeg svarer på svensk.
SKB:s uppgift/opgave är att ta hand om det avfall som finns och det som kommer att produceras i nuvarande reaktorer. Nya reaktorer kräver andra bränsletyper och andra kylmedel. För att kunna utnyttja det avfall som finns krävs dels upparbetning (som är förbjudet enligt svensk lag) och avancerade kemiska separationsprocesser i flera steg/skridt. Behovet av ett geologiskt slutförvar finns fortfarande kvar, även om tidsperioden minskar. Nackdelarna med nya reaktorer är att de ger upphov till ett svårdefinierat vätskeformigt avfall, kontaminerad processutrustning och mycket personal inblandad. Dessutom skulle utsläppen till luft och vatten av lättrörliga radioaktiva ämnen (t ex jod) bli större än idag. Dessa är svåra att omvandla och är dessutom de som ger störst dos vid en säkerhetsanalys. Sedan får man heller inte glömma att de som få ta emot störst dos alltid är de som arbetar på en kärnteknisk anläggning. De komplicerade separationsprocesserna skulle göra att många människor utsätts för doser jämfört med dagens hantering.
Med venlig hilsen
Berit
Søren Rune Nissen
Ville det være muligt at bygge et tilsvarende anlæg i f.eks. vores salthorste under jylland, eller er det strengt nødvendigt at et anlæg af denne type bygges i granit?
Berit Lundqvist
Hej Sören!
I Sverige finns inga saltformationer, så SKB har inte undersökt detta alternativ närmare. Det har däremot andra länder gjort, t ex Tyskland och USA. I USA invigdes 1999 en anläggning (WIPP) för plutoniumkontaminerat avfall från kärnvapenprogrammet i en saltformation. Salt deformeras plastiskt av det höga tryck som råder nere i berget. Därför behövs inget buffertmaterial för att ta upp rörelser, vilket är fallet när avfallet deponeras i urberg. Det svenska KBS-3-konceptet kan därför inte överföras direkt för salt. Man brukar/plejer heller inte använda koppar som kapselmaterial, utan stål.
Med venlig hilsen
Berit
Thomas Vesth
Er de 100000 år nødvendige eller er det udtryk for rigelig tid?
Nye kernekraftteknologier har betydeligt lavere deponeringstider, kunne du fortælle noget om det?
Hvor store er omkostninger er forbundet med deponeringen, her tænkes sådan et overslag på hvor meget det koster pr. produceret mwh el.
Hvordan vurderer du fremtidens kernekraft?
Kan det svenske atomaffald anvendes til atomvåben?
Mængden af affald i den svenske granit - hvor meget produktion af el har det fremkommet?
Hvor meget fylder affaldet i kbm.?
Denne producerede mængde el, hvor mange ton C02 har man sparet atmosfæren for?
Berit Lundqvist
Hej Thomas!
1.Den svenska Kärntekniklagen kräver att slutförvaret klarar säkerhetskraven under en istid. Perioden mellan två istider är ungefär 100 000 år.
2.Den teknik som mest diskuteras idag är transmutation i snabba/hurtige reaktorer (generation IV) med nya typer av bränslen och kylmedel. Med transmutation menas att man beskjuter långlivade ämnen med neutroner, så att de faller sönder till kortlivade eller stabila. Omvandlingen är inte fullständig, så det kommer i alla fall att behövas ett geologiskt slutförvar. Tekniken befinner sig på försöksstadiet och kräver mycket stora ekonomiska satsningar, något som bara EU och stora länder klarar av. För att den ska bli ekonomiskt försvarbar krävs en långsiktig satsning på kärnkraft under minst hundra år. Problemen med transmutation är främst tre. De ämnen som ger de största doserna i våra säkerhetsanalyser ( t ex jod och radium) är också de som är svårast att transmutera. Det högaktiva avfall som blir kvar kommer att bli mer svårdefinierat beträffande sitt innehåll av radionuklider och är inte inneslutet i kapslar utan i vätskeform. Hanteringen är svår och involverar mycket folk, som alla kommer att utsättas för strålning. Allt detta slipper vi om vi direktdeponerar avfallet i kopparkapslar i stället. Läs mer om fjärde generationens reaktorer här: www.gen-4.org
3. Våra kostnadskalkyler visar att slutförvaret kommer att kosta cirka 30 miljarder SEK för bygge och drift. Den totala kostnaden för hela avfallsprogrammet (inklusive använt bränsle, låg- och medelaktivt avfall samt mellanlagring) uppgår till 107 miljarder SEK. Finansieringen sker genom att en avgift tas ut på all elektricitet som produceras med kärnkraft. Historiskt sett har kostnaden varierat mellan ett och två öre per kilowattimme.
4.SKB har ingen åsikt/oppfattelse om kärnkraftens vara eller icke vara i framtiden. Vår uppgift/opgave är att ta hand om det avfall som redan finns och det avfall som kommer att produceras inom ramen för det nuvarande svenska kärnkraftsprogrammet.
5.Nej, inte utan upparbetning.
6.Fram till utgången av 2008 uppgick den totala produktionen till 1 871 TWh. Den har gett upphov till 6889 ton bränsle (räknat som uran).
7.Hela kärnkraftprogrammet kommer att ge upphov till 6 000 kapslar använt kärnbränsle, motsvarande cirka 12 000 ton uran eller 25 000 m3. Den totala elproduktionen under kärnkraftverkens drifttid beräknas uppgå till 3 847 TWh.
8.Svårt att säga. Kärnkraften står för ungefär 40 procent av elproduktionen och vattenkraft för huvuddelen av den återstående. Det beror på om vattenkraften skulle byggts ut ytterligare, andelen biobränslen etc.
Med venlig hilsen
Berit
Martin Schmidt
Hvordan sikrer man sig lovgivningsmæssigt at opgaven med at opbevare atomaffaldet bliver løftet forsvarligt i fremtiden ?
- hvis man lægger sig fast på et depot, så står man jo med et politisk ansvar de næste 70000-80000 år indtil affaldet er blevet ufarligt. Er det ikke nødvendigt at skrive depotet ind i den svenske grundlov ?
Berit Lundqvist
Hej Martin!
SKB:s filosofi för att lokalisera slutförvaret bygger på frivilligt. Vi kommer aldrig att bygga förvaret på en plats om en majoritet av befolkningen inte vill ha det där.
Slutförvaret ska prövas både enligt Kärntekniklagen och Miljöbalken, precis som kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar. Någon ändring av grundlagen/loven behövs inte.
Inom ramen för prövningsprocessen ska regeringen också ge sitt godkännande. Den kommun som får slutförvaret kan anordna folkomröstning i frågan och har dessutom vetorätt i frågan enligt lagstiftningen.
Med venlig hilsen
Berit
Daniel Klarskov Pagter
Anlægget i Sverige kommer til at koste 75 mia. kroner. Når dette indregnes i prisen for atomkraft, bliver det så en en meget dyr teknologi i forhold til vand og vindenergi som også er CO2 neutralt?
Berit Lundqvist
Hej Daniel!
Kostnaden för slutförvaret (bygge + drift) uppgår till 30 miljarder SEK, medan kostnaden för hela avfallsprogrammet uppgår till 107 miljarder.
Enligt Elforsk (de svenska elföretagens forsknings- och utvecklingsinstitut) beräkningar skiljer sig kostnaderna för elproduktion i nya anläggningar kraftigt åt. Vattenkraften är billigast med 25 öre/kWH, därefter följer kärnkraften med 27 öre/kWh. Landbaserad vindkraft, som är billigare än havsbaserad, har en produktionskostnad på 47 öre/kWh och biomassa 67 öre/kWh. Kostnaden för avfallshanteringen från kärnkraftverket är inkluderad i kundens pris. En avgift på mellan ett och två öre tas ut för varje kWh kärnkraftsel, utgående från bland annat reaktorns ålder och beräknade återstående livslängd.
Med venlig hilsen
Berit
Martin Lindhardt
Hvor stor er affaldsmængden volume- og vægtmæssigt fra atomkraftværkerne pr produceret MWh el? Og hvor meget bliver denne mængde affald mindre fra værker fra de nye generationer?
Berit Lundqvist
Hej Martin!
Hela det svenska kärnkraftsprogrammet beräknas ge upphov till ungefär 12 000 ton (25 000 m3) använt/brugt kärnbränsle (räknat som uran). Motsvarande energiproduktion under reaktorernas driftstid uppgår enligt prognoserna till 3 847 TWh. Det är svårt att säga hur mycket mindre avfallsvolymerna blir med fjärde generationens reaktorer, eftersom processerna inte är fullt utvecklade i industriell skala ännu. Läs mer om fjärde generationens reaktorer här: www.gen-4.org
Med venlig hilsen
Berit
Per A. Hansen
Hej Berit,
tillykke med jeres løsning, som ser både dyr og sikker ud.
1. Jeg kunne tænke mig at høre, hvor stor interessen for projektet er hos danske politikere, der stadig fastholder at affaldsproblemet ikke er løst? Har nogen besøgt mellemlageret?
2. Et andet spørgsmål er, hvorvidt der har været uheld på mellemlageret. Her I haft nogle tilfælde af strålingsskader eller uheld med helbredsmæssige konsekvenser ved arbejdet med det brugte brændsel?
3. Hvor stor en del af den oprindelige radioaktivitet er der nu tilbage i det brugte brændsel?
Med venlig hilsen
Per A. Hansen
Berit Lundqvist
Hej Per!
Mange tak.
1. Nej, ingen dansk politiker har vad vi vet besökt mellanlagret. Däremot har dansk media varit där.
2. Nej, vi har inte haft några olyckor med bränslet vare sig i anläggningen eller vid transporterna.
3. Efter ett år har cirka 90 procent av radioaktiviteten försvunnit. När bränslet ska deponeras efter tidigast 30 år är cirka en procent kvar.
Med venlig hilsen
Berit
Nikolaj Mølgaard
Hvilke krav stilles der til den slags anlæg?
Berit Lundqvist
Hej Nikolaj!
Ett geologiskt slutförvar kan se ut på många olika sätt, bara det uppfyller myndigheternas krav på långsiktig säkerhet och består av flera olika/forskellige barriärer. Kravet på långsiktig säkerhet är formulerat som ett riskkriterium/risiko. Risken för att en person ur den ”mest utsatta gruppen” i slutförvarets närhet ska skadas får vara högst en på miljonen per år. Detta motsvarar cirka en hundradel av den årliga bakgrundsstrålningen. Den "mest utsatta gruppen" brukar definieras som en familj som lever av självhushållning på platsen. Förvaret får heller inte konstrueras på ett sådant sätt att det skulle bli mindre säkert om man av någon anledning vill ta upp kapslarna igen. Sedan tillkommer naturligtvis alla de arbetsmiljökrav som ska tillämpas när anläggningen byggs. När vi konstruerar förvarets barriärer har vi en rad krav på material, funktion etc. Detta är dock krav som vi själva formulerar och inte myndigheterna.
Med venlig hilsen
Berit
